Markeringar

I måndags åkte jag ut till Tykavik för att träna lite jakt, bl a markeringar. Regnet hade öst ner så det var svåra vittringsförhållanden. Olle hade lagt upp ett figurerat öppenklass prov till honom och två andra ekipage. När det var klart hade det börjat bli mörkt och vi skulle träna markeringar med våra hundar så då tog jag ut Merino (hans halvbror Vilse har skadat tassen och fick inte vara med idag så Merino var enda unghunden).

Jag kan inte skryta med att det gick jättebra denna träning och jag kan inte heller skylla på Merino utan det var jag som gjorde bort mig lite.
Han hade varit stilla hela dagen och jag hade bara gått med honom i koppel när vi kom fram och tränat lite stadga, sen fick han vänta i bilen igen. När jag sen tog ut honom och skickade honom på första markeringen for han som en kanonkula ut och lika snabbt in med en nästan perfekt ingång (hmm, låter ju himlans bra...). Nästa markering borde jag inte ha skickat honom på utan bett kastaren ta upp och göra om, fast det är ju lätt att vara efterklok...
 Kastet blev inte bra och det blev väldigt otydligt, men jag skickade honom i alla fall, sen blev det bara FEL! Han for igen som en kanonkula ut, markerade där den låg men saktade inte av på farten speciellt mycket vilket resulterade i att han inte litade på näsan och låg inte kvar i området utan började ta aldeles för mycket mark. Efter lite rådfrågning bestämde jag mig för att bryta honom och kalla in och göra om kastet.
Nu gör jag det som är mest märkligt!
Jag säger högt till de andra att han inte är så van vid pipan så jag bestämmer mig för att bara gå ut och möta upp honom och göra om övningen (om jag bara hade gjort så hade det ju varit bra). Men när jag ropar hans namn stannar han upp och tittar på mig så då tar jag fram PIPAN (!!!!), hur sjutton tänkte jag där????? Efter det blev det bara pannkaka, han tog kanske ett steg mot mig innan han bestämde sig för att fortsätta leta och då börjar jag kalla på honom och blir irriterad för att han inte lyder. När jag väl får tag på honom visar jag mitt missnöje genom att ta tag i honom och samtidigt lugna ner honom för att han ska bli uppmärksam på mig igen.
Vi gjorde om kastet och såg till att det skulle bli riktigt tydligt och då gick det bättre.

Men inget ont som inte har något gott med sig säger man ju.
Nu vet jag vad vi behöver träna på och jag vet mer hur jag ska tänka angående bl a vittringsförhållande och uppvärmning.

Att träna på:
INKALLNING även under stora störningar så som att få fortsätta jobba. Pipan ska vara lag!
Börja introducera närsöksignal
Få honom att sakta av på farten när han fått upp vittring och ligga kvar i ett område. Lita på sin näsa och noggrant söka av.

Att tänkapå;
Hur jag värmer upp honom så att han har känslan att "Nu är det du och jag matte som fixar det här TILLSAMMANS. Jag har det i lydnaden så det är ju "bara" att ta med sig den känslan när vi tränar jakten.
VITTRINGSFÖRHÅLLANDEN!
Det var väldigt blött i marken och mörkt så det var inte det lättaste även om terrängen inte var så svår.
Att han faktiskt bara är ett år gammal och ibland är det bättre att bara låta honom vara med och titta på de andra hundarna när de jobbar.

Som sagt, gör inget med hunden om den inte är i rätt "fas" innan.