Ny på jobbet!

Oj oj oj! Vilken hund jag har fått!
Allt har gått som en dans sen vi kom hem. Första natten hemma hos mig var han helt tyst, inte ett enda litet pip. Fonzie som inte tycker om att ligga nära andra hundar la sig först vid mina fötter, men efter en liten stund gick han och la sig vid Merinos huvud. Tror ni att mitt hjärta smälte eller... :)
På söndagen åkte vi till en gräsplan intill skogen så de fick rasta sig och springa lite. Sen kom mina föräldrar hem och hälsade på. De fick sig en smärre chock då de inte visste att jag hade köpt hund. De har inte riktigt samma intresse för hund som jag och har väl inte riktigt haft förståelse för det heller, så därför valde jag att inte säga något förrän jag hämtat hem honom.
Det blev lite gnäll och några förmaningar, men jag är ju faktiskt vuxen och har varit det i ganska många år så jag gör ju som jag vill med mitt liv. Döm om min förvåning när det visar sig idag att de vänt som på en femöring och ringer på morgonen och vill veta hur natten har gått. Som om det inte var nog så ringde de strax innan jag skulle stänga butiken och frågade om de fick komma och kela lite med Merino :) De har redan börjat ringa runt till tjocka släkten och berätta om deras nya "barnbarn" ;)

Idag var alltså första dagen på jobbet för lilla Merino. Jag har hundarna i fikarummet, innan har jag bara haft en liten grind så att de inte kan gå ut i butiken, men nu stänger jag glasdörren så att det ska bli lugn och ro och kunderna får inte hälsa på honom nu den första tiden. Detta för att han ska lära sig passivitet redan från början och dessutom vill jag inte bygga upp en förväntan på att få hälsa på allt och alla.
När det var dags för öppning och de helt plötsligt blev ensamma var det lite protester i ca 10 min. Jag tror att han ungefär så här: HJÄLP! DET ÄR JU INTE TILLÅTET MED BARNARBETE I SVERIGE!
Sen tittade han på storebror som inte verkade bry sig alls och gick och la sig, och sov nästan hela dagen... Bara en enda gång blev det en liten olycka på tidningen, men under hela dagen var jag ute med honom så fort det blev lite tid över. Vi får väl se om det går lika smidigt resten av veckan...
Efter jobbet så kom ju mina föräldrar och hälsade på, men de fick snällt vänta utanför tills jag var klar och följde sedan med på en liten rastningsrunda. Ni ska inte tro att jag fick hålla i nåt koppel...
Sen åkte jag och hundarna till skogen. Fonzie fick vänta i bilen medan jag tog med Merino ut i skogen för att träna ostört på lite inkallning. Det var inte helt lätt då han sprang vid mina ben hela tiden... Så det var bara att byta taktik och lägga tid på vår relation istället med lek mys och godis :)
Efter det satte jag in honom i bilen och tog ut Fonzie på en lite längre runda. Jag tycker att det är ganska viktigt att de båda får lite ensamtid med mig. När jag kom tillbaka låg Merino helt tyst i bilen. Sen fick de springa lite tillsammans på en gräsplätt.
Nu ligger de med varsin tjurmuskel och knaprar på var sitt håll i vardagsrummet och snart är det dags för att sova.

Jag har sen dag ett frågat mig själv om det verkligen kan vara så här smidigt att ha valp. Jag tänker hela tiden att imorgon så kommer det nog ett litet bakslag för det kan bara inte vara så här lätt.
Så ett STORT TACK till Karin för världens finaste lilla vovve! Merino har blivit gårdens gullunge, men det går ju bara inte att motstå en sån godisbit ;)

Bilder kommer så fort jag laddat min kamera. Måste verkligen bli bättre på att föreviga våra upplevelser.

Merino

Så har det äntligen hänt!
Merino Har fått flytta hem till mig :-)
Det var nog den längsta dagen på jobbet på länge. Direkt efter stängning åkte jag och hämtade honom. Elin fick följa med mig så att fick sällskap hela vägen hem.
Allt har hittills gått oförskämt bra, han sov nästan hela vägen hem. På vägen hem stannade vi till vid hundbadet så att Fonzie och han fick hälsa på varandra. Det var helt odramatiskt och båda skötte sig exemplariskt :)
Nu får vi se om även natten går lika smärtfritt...
Bilder kommer så fort jag laddat min kamera.

Valpar, fest och träning

Nu var det ett tag sen jag skrev här.
Mycket har hänt. Det har varit besök hos valpen, överrasknings fest för en kompis och träning med Fonzie. Jag ska försöka sammanfatta allt med ett inte allt för långt inlägg.
Vi tar det från början.

Förra söndagen bar det av till Hulevalla och Kennel Håll Fast. Jag hade med mig Ulrika som resesällskap (tack snälla du som följde med!). Vi kom fram ganska sent då vi körde helt (!) fel, hennes gps i telefonen visade oss på avigvägar ett antal gånger... Men till slut kom vi fram och kastade oss in i valphagen det första vi gjorde :-)
Kameran gick varm, men här kommer ett litet urval av alla bider jag tog

Tack Karin för fikat och för att du inte slängde ut oss trots att vi kanske stannade liiite för länge ;-)

På måndagen var det dags för överraskningsfest för en av mina bästa vänner. Hon tänker alltid på att alla runt omkring henne ska ha det bra och överraskar alltid alla andra med småsaker, så nu tyckte jag att det var på tiden att hon själv fick sig en liten överraskning.
Hon väntar sitt första barn så då tänkte jag att en babyshower blir ju perfekt :-) Det var inte helt lätt att först hitta en dag som de flesta kunde komma på (specielt med tanke på att en av dem skulle komma ända från Stockholm) och sen försöka lura hem henna till mig.
Det blev väldigt lyckat, hon misstänkte inte någonting och dessutom fick hon ju massa presenter till bebisen

Senare i veckan var jag uppe på klubben och tränade med Fonzie. Vi koncentrerade oss på hans ingångar. Det börjar sakta men säkert att gå bättre.
Vi körde även liten budföring. Det tycker han verkligen är skitkul, han sätter svansen som i en krok som ser ut att "putta på" bakifrån. Det ser inte klokt ut, så det är svårt att inte skratta åt honom :-)
Sen tyckte Ulrika att det var en bra idé att sätta ihop en agilitybana som hon tyckte att JAG skulle springa. Jag har ju berättat om min helt urkassa koordinationsförmåga tidigare... Men det gick riktigt bra, där ser man vad man kan lära sig med duktiga människor runt sig.
Sen körde även hon honom. Vilken jäkla fart hon fick upp honom i! Det jag måste träna mer på i agilityn är tunnelingångar och min kondition. Om svetten riktigt rinner på en efter 12 hinder så kanske det är dags att ta itu med sin egen träning...

Jag kanske ska förklara varför jag inte tävlat med min 8 åriga hund förrän nu. Det är helt enkelt så att det jobbet jag hade innan inte gav något utrymme för tävling då de oftast är på helger eller kvällar. Jag och Fonzie har aldrig blivit något tävlingsekipage, men vi har alltid tränat för att det är kul.
Med Merino (nya valpen) så är planen att tävla destomer, i vad får vi se men jaktprov är nog det som jag satsar mest på.
Så därför tänkte jag att jag skulle få lite tävlingsrutin innan. Fonzie har ju alltid fått vara min lilla försökskanin, så då får han vara det nu med :-)