Oj oj oj! Vilken hund jag har fått!
Allt har gått som en dans sen vi kom hem. Första natten hemma hos mig var han helt tyst, inte ett enda litet pip. Fonzie som inte tycker om att ligga nära andra hundar la sig först vid mina fötter, men efter en liten stund gick han och la sig vid Merinos huvud. Tror ni att mitt hjärta smälte eller... :)
På söndagen åkte vi till en gräsplan intill skogen så de fick rasta sig och springa lite. Sen kom mina föräldrar hem och hälsade på. De fick sig en smärre chock då de inte visste att jag hade köpt hund. De har inte riktigt samma intresse för hund som jag och har väl inte riktigt haft förståelse för det heller, så därför valde jag att inte säga något förrän jag hämtat hem honom.
Det blev lite gnäll och några förmaningar, men jag är ju faktiskt vuxen och har varit det i ganska många år så jag gör ju som jag vill med mitt liv. Döm om min förvåning när det visar sig idag att de vänt som på en femöring och ringer på morgonen och vill veta hur natten har gått. Som om det inte var nog så ringde de strax innan jag skulle stänga butiken och frågade om de fick komma och kela lite med Merino :) De har redan börjat ringa runt till tjocka släkten och berätta om deras nya "barnbarn" ;)
Idag var alltså första dagen på jobbet för lilla Merino. Jag har hundarna i fikarummet, innan har jag bara haft en liten grind så att de inte kan gå ut i butiken, men nu stänger jag glasdörren så att det ska bli lugn och ro och kunderna får inte hälsa på honom nu den första tiden. Detta för att han ska lära sig passivitet redan från början och dessutom vill jag inte bygga upp en förväntan på att få hälsa på allt och alla.
När det var dags för öppning och de helt plötsligt blev ensamma var det lite protester i ca 10 min. Jag tror att han ungefär så här: HJÄLP! DET ÄR JU INTE TILLÅTET MED BARNARBETE I SVERIGE!
Sen tittade han på storebror som inte verkade bry sig alls och gick och la sig, och sov nästan hela dagen... Bara en enda gång blev det en liten olycka på tidningen, men under hela dagen var jag ute med honom så fort det blev lite tid över. Vi får väl se om det går lika smidigt resten av veckan...
Efter jobbet så kom ju mina föräldrar och hälsade på, men de fick snällt vänta utanför tills jag var klar och följde sedan med på en liten rastningsrunda. Ni ska inte tro att jag fick hålla i nåt koppel...
Sen åkte jag och hundarna till skogen. Fonzie fick vänta i bilen medan jag tog med Merino ut i skogen för att träna ostört på lite inkallning. Det var inte helt lätt då han sprang vid mina ben hela tiden... Så det var bara att byta taktik och lägga tid på vår relation istället med lek mys och godis :)
Efter det satte jag in honom i bilen och tog ut Fonzie på en lite längre runda. Jag tycker att det är ganska viktigt att de båda får lite ensamtid med mig. När jag kom tillbaka låg Merino helt tyst i bilen. Sen fick de springa lite tillsammans på en gräsplätt.
Nu ligger de med varsin tjurmuskel och knaprar på var sitt håll i vardagsrummet och snart är det dags för att sova.
Jag har sen dag ett frågat mig själv om det verkligen kan vara så här smidigt att ha valp. Jag tänker hela tiden att imorgon så kommer det nog ett litet bakslag för det kan bara inte vara så här lätt.
Så ett STORT TACK till Karin för världens finaste lilla vovve! Merino har blivit gårdens gullunge, men det går ju bara inte att motstå en sån godisbit ;)
Bilder kommer så fort jag laddat min kamera. Måste verkligen bli bättre på att föreviga våra upplevelser.
måndag 29 augusti 2011
lördag 27 augusti 2011
Merino
Så har det äntligen hänt!
Merino Har fått flytta hem till mig :-)
Det var nog den längsta dagen på jobbet på länge. Direkt efter stängning åkte jag och hämtade honom. Elin fick följa med mig så att fick sällskap hela vägen hem.
Allt har hittills gått oförskämt bra, han sov nästan hela vägen hem. På vägen hem stannade vi till vid hundbadet så att Fonzie och han fick hälsa på varandra. Det var helt odramatiskt och båda skötte sig exemplariskt :)
Nu får vi se om även natten går lika smärtfritt...
Bilder kommer så fort jag laddat min kamera.
Merino Har fått flytta hem till mig :-)
Det var nog den längsta dagen på jobbet på länge. Direkt efter stängning åkte jag och hämtade honom. Elin fick följa med mig så att fick sällskap hela vägen hem.
Allt har hittills gått oförskämt bra, han sov nästan hela vägen hem. På vägen hem stannade vi till vid hundbadet så att Fonzie och han fick hälsa på varandra. Det var helt odramatiskt och båda skötte sig exemplariskt :)
Nu får vi se om även natten går lika smärtfritt...
Bilder kommer så fort jag laddat min kamera.
måndag 8 augusti 2011
Valpar, fest och träning
Nu var det ett tag sen jag skrev här.
Mycket har hänt. Det har varit besök hos valpen, överrasknings fest för en kompis och träning med Fonzie. Jag ska försöka sammanfatta allt med ett inte allt för långt inlägg.
Vi tar det från början.
Förra söndagen bar det av till Hulevalla och Kennel Håll Fast. Jag hade med mig Ulrika som resesällskap (tack snälla du som följde med!). Vi kom fram ganska sent då vi körde helt (!) fel, hennes gps i telefonen visade oss på avigvägar ett antal gånger... Men till slut kom vi fram och kastade oss in i valphagen det första vi gjorde :-)
Kameran gick varm, men här kommer ett litet urval av alla bider jag tog
Tack Karin för fikat och för att du inte slängde ut oss trots att vi kanske stannade liiite för länge ;-)
På måndagen var det dags för överraskningsfest för en av mina bästa vänner. Hon tänker alltid på att alla runt omkring henne ska ha det bra och överraskar alltid alla andra med småsaker, så nu tyckte jag att det var på tiden att hon själv fick sig en liten överraskning.
Hon väntar sitt första barn så då tänkte jag att en babyshower blir ju perfekt :-) Det var inte helt lätt att först hitta en dag som de flesta kunde komma på (specielt med tanke på att en av dem skulle komma ända från Stockholm) och sen försöka lura hem henna till mig.
Det blev väldigt lyckat, hon misstänkte inte någonting och dessutom fick hon ju massa presenter till bebisen
Senare i veckan var jag uppe på klubben och tränade med Fonzie. Vi koncentrerade oss på hans ingångar. Det börjar sakta men säkert att gå bättre.
Vi körde även liten budföring. Det tycker han verkligen är skitkul, han sätter svansen som i en krok som ser ut att "putta på" bakifrån. Det ser inte klokt ut, så det är svårt att inte skratta åt honom :-)
Sen tyckte Ulrika att det var en bra idé att sätta ihop en agilitybana som hon tyckte att JAG skulle springa. Jag har ju berättat om min helt urkassa koordinationsförmåga tidigare... Men det gick riktigt bra, där ser man vad man kan lära sig med duktiga människor runt sig.
Sen körde även hon honom. Vilken jäkla fart hon fick upp honom i! Det jag måste träna mer på i agilityn är tunnelingångar och min kondition. Om svetten riktigt rinner på en efter 12 hinder så kanske det är dags att ta itu med sin egen träning...
Jag kanske ska förklara varför jag inte tävlat med min 8 åriga hund förrän nu. Det är helt enkelt så att det jobbet jag hade innan inte gav något utrymme för tävling då de oftast är på helger eller kvällar. Jag och Fonzie har aldrig blivit något tävlingsekipage, men vi har alltid tränat för att det är kul.
Med Merino (nya valpen) så är planen att tävla destomer, i vad får vi se men jaktprov är nog det som jag satsar mest på.
Så därför tänkte jag att jag skulle få lite tävlingsrutin innan. Fonzie har ju alltid fått vara min lilla försökskanin, så då får han vara det nu med :-)
Mycket har hänt. Det har varit besök hos valpen, överrasknings fest för en kompis och träning med Fonzie. Jag ska försöka sammanfatta allt med ett inte allt för långt inlägg.
Vi tar det från början.
Förra söndagen bar det av till Hulevalla och Kennel Håll Fast. Jag hade med mig Ulrika som resesällskap (tack snälla du som följde med!). Vi kom fram ganska sent då vi körde helt (!) fel, hennes gps i telefonen visade oss på avigvägar ett antal gånger... Men till slut kom vi fram och kastade oss in i valphagen det första vi gjorde :-)
Kameran gick varm, men här kommer ett litet urval av alla bider jag tog
På måndagen var det dags för överraskningsfest för en av mina bästa vänner. Hon tänker alltid på att alla runt omkring henne ska ha det bra och överraskar alltid alla andra med småsaker, så nu tyckte jag att det var på tiden att hon själv fick sig en liten överraskning.
Hon väntar sitt första barn så då tänkte jag att en babyshower blir ju perfekt :-) Det var inte helt lätt att först hitta en dag som de flesta kunde komma på (specielt med tanke på att en av dem skulle komma ända från Stockholm) och sen försöka lura hem henna till mig.
Det blev väldigt lyckat, hon misstänkte inte någonting och dessutom fick hon ju massa presenter till bebisen
Senare i veckan var jag uppe på klubben och tränade med Fonzie. Vi koncentrerade oss på hans ingångar. Det börjar sakta men säkert att gå bättre.
Vi körde även liten budföring. Det tycker han verkligen är skitkul, han sätter svansen som i en krok som ser ut att "putta på" bakifrån. Det ser inte klokt ut, så det är svårt att inte skratta åt honom :-)
Sen tyckte Ulrika att det var en bra idé att sätta ihop en agilitybana som hon tyckte att JAG skulle springa. Jag har ju berättat om min helt urkassa koordinationsförmåga tidigare... Men det gick riktigt bra, där ser man vad man kan lära sig med duktiga människor runt sig.
Sen körde även hon honom. Vilken jäkla fart hon fick upp honom i! Det jag måste träna mer på i agilityn är tunnelingångar och min kondition. Om svetten riktigt rinner på en efter 12 hinder så kanske det är dags att ta itu med sin egen träning...
Jag kanske ska förklara varför jag inte tävlat med min 8 åriga hund förrän nu. Det är helt enkelt så att det jobbet jag hade innan inte gav något utrymme för tävling då de oftast är på helger eller kvällar. Jag och Fonzie har aldrig blivit något tävlingsekipage, men vi har alltid tränat för att det är kul.
Med Merino (nya valpen) så är planen att tävla destomer, i vad får vi se men jaktprov är nog det som jag satsar mest på.
Så därför tänkte jag att jag skulle få lite tävlingsrutin innan. Fonzie har ju alltid fått vara min lilla försökskanin, så då får han vara det nu med :-)
lördag 30 juli 2011
Momentträning
Efter jobbet idag åkte jag och Ulrika upp till JBK för att träna med våra hundar. Hon agility och jag lydnad. Jag tänkte starta i ettan innan vintern med honom.
Egentligen så är vi nog ganska klara men det är ganska mycket som måste finslipas för att vi ska ha en chans att plocka 10:orna. Bl.a måste jag jobba bort en del dubbelkommandon som jag inte visste att jag gjorde förrän en vän påpekade dem för några veckor sedan...
Det vi måste jobba på är:
För ca ett år sedan kom jag med i en privat träningsgrupp, men tyvärr har den splittrats av olika skäl. När jag kom dit första gången och skulle visa vårt fotgående började jag leka med min hund och drev upp honom i varv för att sedan visa hur duktiga vi var! Då frågade han mig varför jag frågade min hund om lov för att få träna tillsammans med honom? Jag blev helt ställd och frågade vad han menade.
Efter det fick vi enbart jobba på att han skulle ta kontakt. Han backade bandet rejält och vi fick i princip börja om på nytt. Idag får jag ofta höra komplimanger för att han är så kontaktsökande :)
Så med hans ord i bakhuvudet försöker jag nu jobba bort våra olater.
Idag bestämde jag mig för att enbart träna ingångar och apport.
Nu i efterhand så kommer jag nog inte att välja två så koncentrationskrävande moment att fokusera på under ett träningspass. Hade jag inte gjort det så hade vi kanske uppnått ett ännu bättre resultat. Men men, det är lätt att vara efterklok...
Tiden bara flög iväg idag. När jag trodde att det gått 15 min så hade vi tränat i 30 min. Så jag valde att bryta där och tog några hinder på agilitybanan för att avsluta med lite lek och fart.
Ju mer jag tränar med min gammelhund så längtar jag mer efter att få hem min nya valp. Jag älskar min lilla skit över allt annat, men det ska bli så himla kul att få börja om med en liten valp. Jag hoppas bara att jag inte kommer att göra om samma missar, utan att jag istället lärt mig av dom. Dessutom kommer det att bli väldigt annorlunda för mig att träna en hund som har en naturlig vilja att vara sin förare till lags istället för en terrier som tror att han vet bäst ;)
Men vem vet, även om jag inte tror det, så kanske jag får en flatcoted som är helt otroligt utåtriktad... Men då får jag väl se det som en utmaning :)
Egentligen så är vi nog ganska klara men det är ganska mycket som måste finslipas för att vi ska ha en chans att plocka 10:orna. Bl.a måste jag jobba bort en del dubbelkommandon som jag inte visste att jag gjorde förrän en vän påpekade dem för några veckor sedan...
Det vi måste jobba på är:
- Ingångar
Han sätter sig fortfarande snett ibland och det blir ett dk efter inkallning och hopp - Snabbare läggande under gång
- Språngmarsh
Avståndet blir luftigare och han halkar gärna efter något - Mina vändningar i linförigheten
Jag vänder för snabbt efter kommando och lite för sakta i själva svängen så han sätter sig - Apporten
Det är inte självklart att han tar den - Att han inte ska sätta sig innan jag ber om det i ställande och liggande
För ca ett år sedan kom jag med i en privat träningsgrupp, men tyvärr har den splittrats av olika skäl. När jag kom dit första gången och skulle visa vårt fotgående började jag leka med min hund och drev upp honom i varv för att sedan visa hur duktiga vi var! Då frågade han mig varför jag frågade min hund om lov för att få träna tillsammans med honom? Jag blev helt ställd och frågade vad han menade.
Efter det fick vi enbart jobba på att han skulle ta kontakt. Han backade bandet rejält och vi fick i princip börja om på nytt. Idag får jag ofta höra komplimanger för att han är så kontaktsökande :)
Så med hans ord i bakhuvudet försöker jag nu jobba bort våra olater.
Idag bestämde jag mig för att enbart träna ingångar och apport.
Nu i efterhand så kommer jag nog inte att välja två så koncentrationskrävande moment att fokusera på under ett träningspass. Hade jag inte gjort det så hade vi kanske uppnått ett ännu bättre resultat. Men men, det är lätt att vara efterklok...
Tiden bara flög iväg idag. När jag trodde att det gått 15 min så hade vi tränat i 30 min. Så jag valde att bryta där och tog några hinder på agilitybanan för att avsluta med lite lek och fart.
Ju mer jag tränar med min gammelhund så längtar jag mer efter att få hem min nya valp. Jag älskar min lilla skit över allt annat, men det ska bli så himla kul att få börja om med en liten valp. Jag hoppas bara att jag inte kommer att göra om samma missar, utan att jag istället lärt mig av dom. Dessutom kommer det att bli väldigt annorlunda för mig att träna en hund som har en naturlig vilja att vara sin förare till lags istället för en terrier som tror att han vet bäst ;)
Men vem vet, även om jag inte tror det, så kanske jag får en flatcoted som är helt otroligt utåtriktad... Men då får jag väl se det som en utmaning :)
söndag 24 juli 2011
Spårning
En av anledningarna till att jag startade upp den här bloggen var att ge mig själv en spark i rumpan för att ta tag i min träning med Fonzie, men framför allt för skriva upp mål med träningen med valpen. Det kommer att fungera som en påminnelse för mig själv av vad det är jag vill uppnå och för att hålla mig till min plan (även om den säkert kommer att ändras lite på vägen).
Med Fonzie så tränar jag i huvudsak lydnad och spår. Spårandet har tyvärr hamnat lite i skymundan, men idag så var det dags.
SPÅRET
Jag åkte upp till Åsasjön och gick ett spår på ca 400m med både raksträckor, rundningar av träd och över två små och en stor stig med ett stopp med belöning på mitten. Vi tränar inte för tävling utan för att han tycker att det är det roligaste som finns, därför har jag aldrig brytt mig om att ha markeringspinnar i spåret. Han är heller inte ett dugg föremålsintresserad, men snusdosor med godis i fungerar kanonbra :)
Efter att spåret var lagt gick vi milen, så det blev en liggtid på 2 timmar och 15 min. Han är vanligtvis väldigt het på spår så det var bara bra att det fick ligga länge. Men trots det så var han ganska ivrig.
Jag tvingade min kompis Ulrika att gå med bakom och läsa spårkartan. Mitt största problem i spåret är att jag inte litar på hunden och tror att jag inte har gått dit hunden vill... Så jag ska nog vara väldigt tacksam över att min hund fortfarande tycker att det är skitkul.
I och med att han var så ivrig blev det lite flackigt. Jag fick stanna ca 5 gånger så att han självmant kom tillbaka i rätt spår. Men Ulrika fick nog säga till mig 3 gånger att lita på hunden och låta honom göra sitt jobb!
Med tanke på att det nog är lite mer än ett år sedan vi spårade så är jag jättenöjd med honom.
HEMLÄXA
Efter dagens träning och långpromenad har jag en riktigt trött liten hund som gjort sig väl förtjänt av sin grisknorr :)
Med Fonzie så tränar jag i huvudsak lydnad och spår. Spårandet har tyvärr hamnat lite i skymundan, men idag så var det dags.
SPÅRET
Jag åkte upp till Åsasjön och gick ett spår på ca 400m med både raksträckor, rundningar av träd och över två små och en stor stig med ett stopp med belöning på mitten. Vi tränar inte för tävling utan för att han tycker att det är det roligaste som finns, därför har jag aldrig brytt mig om att ha markeringspinnar i spåret. Han är heller inte ett dugg föremålsintresserad, men snusdosor med godis i fungerar kanonbra :)
Efter att spåret var lagt gick vi milen, så det blev en liggtid på 2 timmar och 15 min. Han är vanligtvis väldigt het på spår så det var bara bra att det fick ligga länge. Men trots det så var han ganska ivrig.
Jag tvingade min kompis Ulrika att gå med bakom och läsa spårkartan. Mitt största problem i spåret är att jag inte litar på hunden och tror att jag inte har gått dit hunden vill... Så jag ska nog vara väldigt tacksam över att min hund fortfarande tycker att det är skitkul.
I och med att han var så ivrig blev det lite flackigt. Jag fick stanna ca 5 gånger så att han självmant kom tillbaka i rätt spår. Men Ulrika fick nog säga till mig 3 gånger att lita på hunden och låta honom göra sitt jobb!
Med tanke på att det nog är lite mer än ett år sedan vi spårade så är jag jättenöjd med honom.
HEMLÄXA
- LITA PÅ HUNDEN!!!
- Låta andra lägga spår åt mig ibland (då har jag ju inget annat val än att lita på min hund)
- Lägg minst ett spår i månaden
Efter dagens träning och långpromenad har jag en riktigt trött liten hund som gjort sig väl förtjänt av sin grisknorr :)
lördag 23 juli 2011
Bättre sent än aldrig...
Det var visst inte så lätt att hålla bloggen uppdaterad som jag trodde. Men bättre sent än aldrig, eller..?
Senaste tiden så har det mest varit jobb och vanliga hederliga promenader i skogen. Fast det är ju ganska skönt det med.
Men jag har ju även hunnit med att hälsa på min nya lilla valp :) De var bara 3 veckor när jag var där, så sjukt söta!
De ser ju likadana ut allihop, men de är märkta på olika ställen så att man ska kunna veta vem som är vem. Jag vet inte vilken kille som kommer att bli min än, då kennelmamman bestämmer vem som ska till vem. Det tycker jag är helt ok då hon har följt alla från start och vet vad vi valpköpare vill ha.
Jag skulle nog inte känna mig ok med det annars, men jag litar helt och fullt på hennes erfarenhet och dessutom vet hon vilken typ av hund jag vill ha för att det ska fungera med min "gammelhund". Dessutom är jag övertygad om att alla kommer att bli kanon. Det är ju lite av ett lotteri det här med att välja valp, men det ska nog bli bra :)
Kanske blir det han som tror att mitt finger är en spene...
(bilden ar tagen från kennel hållfast blogg, http://hallfast.blogg.se/ , hoppas att det var ok att jag tog bilden?)
Jag ska hälsa på valparna på söndag igen så det kommer nog många bilder efter det besöket :-)
Imorgon tänkte jag lägga ett spår till Fonzie. Det var alldeles för länge sedan sist, men det ska nog gå bra. Han blir nog bara glad över att få använda näsan igen. Mer om hur det gick i ett annat inlägg.
Nu hoppas jag att jag blir bättre på det här med att blogga så att inläggen inte blir så långa varje gång.
Senaste tiden så har det mest varit jobb och vanliga hederliga promenader i skogen. Fast det är ju ganska skönt det med.
Men jag har ju även hunnit med att hälsa på min nya lilla valp :) De var bara 3 veckor när jag var där, så sjukt söta!
Jag skulle nog inte känna mig ok med det annars, men jag litar helt och fullt på hennes erfarenhet och dessutom vet hon vilken typ av hund jag vill ha för att det ska fungera med min "gammelhund". Dessutom är jag övertygad om att alla kommer att bli kanon. Det är ju lite av ett lotteri det här med att välja valp, men det ska nog bli bra :)
Kanske blir det han som tror att mitt finger är en spene...
Jag ska hälsa på valparna på söndag igen så det kommer nog många bilder efter det besöket :-)
Imorgon tänkte jag lägga ett spår till Fonzie. Det var alldeles för länge sedan sist, men det ska nog gå bra. Han blir nog bara glad över att få använda näsan igen. Mer om hur det gick i ett annat inlägg.
Nu hoppas jag att jag blir bättre på det här med att blogga så att inläggen inte blir så långa varje gång.
onsdag 13 juli 2011
Starten
Jaha...
Då har det blivit dags även för mig att starta upp en alldeles egen blogg. Jag har funderat ett tag på ifall jag skulle göra det och nu alltså bestämt mig.
Den kommer nog mest handla om mitt liv tillsammans med hund och då framför allt HUNDTRÄNING. Allt ifrån vanlig hederlig lydnad till de olika grenarna i brukset.
Jag hoppas att jag kommer att vara duktig på att uppdatera och hålla bloggen vid liv.
Just nu tränar jag mest lydnad med min 8 åriga cairn terrier Fonzie, men vi gör även en del personspår och agility. Tyvärr passar nog agility mer min hund än vad det passar mig (jag har helt otroligt dålig koordinationsförmåga), men som tur är så har jag fina duktiga vänner som står ut med mig och kör min hund åt mig lite då och då :)
Egentligen så är jag nog en utpräglad terriermänniska. Älskar (och ibland hatar) terrierns envishet med allt vad det kan innebära på både gott och ont... Trots det så går jag nu i väntans tider och får snart hem en liten flatcoated retriver kille. Jag är intresserad av fågeljakt med apporterande hund och har nyss klarat av teorin för jägarexamen. Min tanke är att jag ska kunna ställa upp som hundförare vid jakt där det finns krav på att apporterande hund skall medtagas och eventuellt även som eftersöksekipage.
Utseendet och innehållet här i bloggen är lååångt ifrån klart. Jag har inte riktigt fått kläm på hur allt fungerar här inne, men det kommer nog lösa sig efter hand. Så bli inte förvånade om det ser helt annorlunda ut när ni hälsar på mig nästa gång.
Då har det blivit dags även för mig att starta upp en alldeles egen blogg. Jag har funderat ett tag på ifall jag skulle göra det och nu alltså bestämt mig.
Den kommer nog mest handla om mitt liv tillsammans med hund och då framför allt HUNDTRÄNING. Allt ifrån vanlig hederlig lydnad till de olika grenarna i brukset.
Jag hoppas att jag kommer att vara duktig på att uppdatera och hålla bloggen vid liv.
Just nu tränar jag mest lydnad med min 8 åriga cairn terrier Fonzie, men vi gör även en del personspår och agility. Tyvärr passar nog agility mer min hund än vad det passar mig (jag har helt otroligt dålig koordinationsförmåga), men som tur är så har jag fina duktiga vänner som står ut med mig och kör min hund åt mig lite då och då :)
Egentligen så är jag nog en utpräglad terriermänniska. Älskar (och ibland hatar) terrierns envishet med allt vad det kan innebära på både gott och ont... Trots det så går jag nu i väntans tider och får snart hem en liten flatcoated retriver kille. Jag är intresserad av fågeljakt med apporterande hund och har nyss klarat av teorin för jägarexamen. Min tanke är att jag ska kunna ställa upp som hundförare vid jakt där det finns krav på att apporterande hund skall medtagas och eventuellt även som eftersöksekipage.
Utseendet och innehållet här i bloggen är lååångt ifrån klart. Jag har inte riktigt fått kläm på hur allt fungerar här inne, men det kommer nog lösa sig efter hand. Så bli inte förvånade om det ser helt annorlunda ut när ni hälsar på mig nästa gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)