Ny på jobbet!

Oj oj oj! Vilken hund jag har fått!
Allt har gått som en dans sen vi kom hem. Första natten hemma hos mig var han helt tyst, inte ett enda litet pip. Fonzie som inte tycker om att ligga nära andra hundar la sig först vid mina fötter, men efter en liten stund gick han och la sig vid Merinos huvud. Tror ni att mitt hjärta smälte eller... :)
På söndagen åkte vi till en gräsplan intill skogen så de fick rasta sig och springa lite. Sen kom mina föräldrar hem och hälsade på. De fick sig en smärre chock då de inte visste att jag hade köpt hund. De har inte riktigt samma intresse för hund som jag och har väl inte riktigt haft förståelse för det heller, så därför valde jag att inte säga något förrän jag hämtat hem honom.
Det blev lite gnäll och några förmaningar, men jag är ju faktiskt vuxen och har varit det i ganska många år så jag gör ju som jag vill med mitt liv. Döm om min förvåning när det visar sig idag att de vänt som på en femöring och ringer på morgonen och vill veta hur natten har gått. Som om det inte var nog så ringde de strax innan jag skulle stänga butiken och frågade om de fick komma och kela lite med Merino :) De har redan börjat ringa runt till tjocka släkten och berätta om deras nya "barnbarn" ;)

Idag var alltså första dagen på jobbet för lilla Merino. Jag har hundarna i fikarummet, innan har jag bara haft en liten grind så att de inte kan gå ut i butiken, men nu stänger jag glasdörren så att det ska bli lugn och ro och kunderna får inte hälsa på honom nu den första tiden. Detta för att han ska lära sig passivitet redan från början och dessutom vill jag inte bygga upp en förväntan på att få hälsa på allt och alla.
När det var dags för öppning och de helt plötsligt blev ensamma var det lite protester i ca 10 min. Jag tror att han ungefär så här: HJÄLP! DET ÄR JU INTE TILLÅTET MED BARNARBETE I SVERIGE!
Sen tittade han på storebror som inte verkade bry sig alls och gick och la sig, och sov nästan hela dagen... Bara en enda gång blev det en liten olycka på tidningen, men under hela dagen var jag ute med honom så fort det blev lite tid över. Vi får väl se om det går lika smidigt resten av veckan...
Efter jobbet så kom ju mina föräldrar och hälsade på, men de fick snällt vänta utanför tills jag var klar och följde sedan med på en liten rastningsrunda. Ni ska inte tro att jag fick hålla i nåt koppel...
Sen åkte jag och hundarna till skogen. Fonzie fick vänta i bilen medan jag tog med Merino ut i skogen för att träna ostört på lite inkallning. Det var inte helt lätt då han sprang vid mina ben hela tiden... Så det var bara att byta taktik och lägga tid på vår relation istället med lek mys och godis :)
Efter det satte jag in honom i bilen och tog ut Fonzie på en lite längre runda. Jag tycker att det är ganska viktigt att de båda får lite ensamtid med mig. När jag kom tillbaka låg Merino helt tyst i bilen. Sen fick de springa lite tillsammans på en gräsplätt.
Nu ligger de med varsin tjurmuskel och knaprar på var sitt håll i vardagsrummet och snart är det dags för att sova.

Jag har sen dag ett frågat mig själv om det verkligen kan vara så här smidigt att ha valp. Jag tänker hela tiden att imorgon så kommer det nog ett litet bakslag för det kan bara inte vara så här lätt.
Så ett STORT TACK till Karin för världens finaste lilla vovve! Merino har blivit gårdens gullunge, men det går ju bara inte att motstå en sån godisbit ;)

Bilder kommer så fort jag laddat min kamera. Måste verkligen bli bättre på att föreviga våra upplevelser.