Jo, de här två senaste dagarna har jag verkligen varit en riktig hundnörd!
Igår åkte jag till Gislaved efter jobbet för att träffa Ulrika som bor där under veckorna, för att träna lite lydnad. Egentligen åkte jag inte ner enbart för det ändamålet, vi har beställt kläder från HM och en tröja som jag beställde insåg jag var alldeles för stor så för att få rätt storlek så snabbt som möjligt åkte jag ner och lämnade den till henne. Men varför inte förena nytta med nöje.
Vi träffades vid en upplyst park och gick till en liten gräsplätt där jag enkelt kunde binda upp den hund jag inte tränade. Det var första gången Merino fick stå uppbunden och titta på när jag tränade med Fonzie, men han skötte sig.
Fonzie var tokladdad :-) Vi körde igenom lydnadsklass 1 momenten (utom hoppet, fanns inget att hoppa över). Det gick riktigt bra. Bara några småsaker som behöver finslipas, så nu börjar det bli dags att leta tävlingar.
Sen var det Merinos tur.
Vi busade mest och tränade på sitt. Jag vill att han ska sitta rakt framför mig och ha ögonkontakt. Han är så himla duktig, men man märker att han inte kan koncentrera sig så länge. Vips så flyger det förbi ett löv, och då måste man ju faktiskt titta efter vart det tar vägen ;-) men han sitter kvar :-)
Vi körde även lte inkallning i koppel. När han sitter framför mig springer jag baklänges och ropar på honom. Detta tycker han är jättekul, speciellt om matte "ramlar" baklänges så att man kan få klättra på henne och bita lite i håret... :-)
Sen var det Ulrikas tur. Även hennes lilla puli Atlas var riktigt duktig.
Efter det körde vi lite budföring med Fonzie. Han sprang verkligen som det var eld i baken på honom, några riktigt fina ingångar blev det med. Sen är det ju så typiskt mig att fortsätta träna med Fonzie. Jag tror att det blev kortslutning i hans hjärna, för helt plötsligt så betydde både stå och sitt ligg...
Idag har det ju varit helt fantastiskt väder! Jag var ganska bitter på jobbet över att jag var fast inomhus och inte ute i skogen. Så jag skickade iväg ett sms till mina hundvänner och frågade om någon var sugen på att träna efter jobbet.
Det var ingen som nappade den här gången, men sen kom en av mina stammisar in som jag aldrig tränat med förut. Så jag frågade henne om hon hade lust att hitta på något med hundarna efter jobbet. Och det hade hon :-) Både hon och jag var sugna på att spåra.
Sagt och gjort. Vi träffades i skogen kl 19:30, så det hade redan börjat skymma, men hundnördar som vi är så lät vi minsann inte det stoppa oss.
Johanna la två kortare spår till sin hund och ett långt till mig och Fonzie. Om någon annan går spåret så har jag ju ingen aning om vart det går, så då blir jag ju tvungen att lita på min hund.
Jag la även ett godisspår till Merino. Det var ca 5m långt med en 90 gradersvinkel som fortsatte ca 3m. Det var ju hans första spår så jag gick direkt och hämtade honom. De första 3 korvbitarna fick jag visa honom men sen upptäckte hans lilla nos att det fanns mer att hämta på backen, han tog till och med vinkeln! Sen blev det lite sitt träning och "följa handen" fotgående.
Sen var det Johannas Pajas tur att gå sina spår. Det andra spåret gick jag med bakom. Det var första gången som han hade en sådan störning, men han var helt oberörd av det.
Sen var det Fonzies tur.
Vilken fantastisk spårare han är! Det var riktigt mörkt när vi gick spåret. Jag hade som tur var Johanna med mig bakom, annars hade jag nog som vanligt inte litat på honom och gått vilse. Två gånger tappade han spåret men gick som en cirkel tills han kom tillbaka i spårkärnan. Han hade ett enormt driv framåt hela tiden så det gick undan och några grenar piskade mig i ansiktet...Eftersom vi knappt såg något och nästan inte hittade tillbaka till stigen så såg vi ut därefter när vi kom tillbaka till bilarna. Vi hade nog halva skogen med oss i våra hår och mina byxor får åka raka vägen ner i tvättsäcken.
Det var första gången som jag spårat i totalt mörker. Men vad kul det var! Fast jag kommer nog aldrig att göra det ensam. Om jag går själv i skogen när det är mörkt så börjar jag tro på både spöken och troll... Så det är ganska skönt att bo i stan då...
Idag hade jag för en gångs skull med mig kameran, men givetvis så hade jag glömt ladda den. En liten tröst är att det var ganska mörkt, så det hade nog inte blivit bra bilder i alla fall...
Nu sitter jag och njuter av min andra kopp te och har unnat mig en ostmacka och en chokladboll! Hundarna har gnagt upp var sin tjurmuskel och ligger nu och sover, så även jag ska börja leta mig till sängen.
God natt!
torsdag 29 september 2011
onsdag 28 september 2011
SÄMST!!!
Jag på att blogga alltså... Så varning för ett maratoninlägg..!
Till och med merino tycker att det är dags att jag skärper till mig...
Det har hunnit hända massa saker, framförallt med Merino. Han växer så det knakar :) !
10 veckor
11 veckor
13 veckor
Det är helt fantastiskt hur lättlärd och lyhörd Merino är. Jag ringde till och med Karin och frågade om hon hade tränat in "sitt" innan jag hade hämtat honom, men det sa hon att hon inte hade gjort (det är liiite skillnad från att träna cairnterrier och bullterrier kan jag meddela).
Det är svårt att inte gå för fort fram i sin träning när man har en så här lyhörd hund. jag får hela tiden påminna mig om vad det är jag ska fokusera på för att sen bygga vidare.
Det som jag koncentrerar mig på är:
Kommer gör han nu nästan alltid även om jag inte gör mig rolig eller springer åt andra hållet. Med sittet har vi kommit så pass långt att han sitter framför mig och håller ögonkontakt oavsett om jag har händerna framför, bakom eller hängande vid sidan med godis i :-)
Jag har även börjat "nosa" lite på fotgåendet med hjälp av att använda handen med godis som en "joystick", men jag har inte lagt till något kommando här än. Vill mest bara få in positionen.
Apportering lägger jag inte ner så mycket tid på, det kommer in i vår lek än så länge. Här har han hittat en plastpåse som han stolt vill visa mig...
Jag har ju det så lyxigt att jag kan ta med mig båda hundarna till jobbet, och när man jobbar i en djuraffär så kommer det ju både människor och hundar dit. Så jag har frågat en del av mina stammisar ifall jag får utnyttja dem lite för att träna på att Merino INTE får gå fram till dem och hälsa. Det har de mer än gärna ställt upp på även om de tycker att jag är elak som inte låter dem hälsa på honom ;-) När jag släpper ut honom så går han lös och även om han väääldigt gärna vill gå fram så har hittills lyssnat varje gång jag säger nej och kallar honom till mig, detta funkar även hemma på gården och i skogen, med eller utan koppel. Ibland får han givetvis hälsa, men bara om han sitter ner och låter de som vill hälsa komma fram till honom.
Jag är fullt medveten om att det kanske inte kommer att vara lika enkelt när könsmognad och den egna viljan blir större. Men fram till dess så tänker jag rida på den här lätta vågen och skryta om hur duktig han är :-)
Jag har ju tagit med mig hundarna till göteborg med. Var tvungen att köpa en bilbur så att båda hundarna åker säkert. Nu kanske ni undrar varför jag åker till Göteborg för att köpa bilbur när jag jobbar i en djuraffär? De burar som vi har hemma passar inte i min bil och det hade inte lönat sig att ta hem en bur till mig själv. Och jag vill ju inte gynna mina konkurrenter, så då åker jag hellre till en kollega i Göteborg och passar samtidigt på att hälsa på några vänner. Så nu åker båda hundarna säkert i en MIM-bur
På jobbet finns även Linn´s HundTrim och Spa (kika gärna in på hennes facebooksida), så när Merino var 11 veckor passade jag på att låna hennes lokal för att bada, föna, klippa klorna och rensa öronen. Allt gick bra även om fönen var väldigt konstig och lite läskig, men när man fick godis samtidigt så gick det snabbt över
Fonzie tyckte INTE att det var ok att jag ägnade så mycket tid till "lillebror" så i ren protest sysselsatte han sig med att tugga och riva sönder korgen i buren. (förlåt Linn, men du fick ju en ny av mig...)
Bus med brorsan efteråt :-)
Jag går fortfarande med dem en och en.Merino kan ju inte gå så långt i snabbt tempo än och Fonzie behöver sin motion. Men i lördags ringde jag mamma och frågade om hon ville följa med till skogen och plocka svamp efter att jag stängt butiken. Så vi var ute i lite mer än en timme, hundarna ÄLSKADE det verkligen. De sprang fram och tillbaka mellan oss och lekte för fullt och Merino undersökte den "nya" skogen. Kameran låg där hemma så inga härliga skogskort har jag att bjuda på :-(
Tyvärr blev det inte så mycket svamp som jag hade hoppats på, vi mötte till och med fler svampjägare i skogen, så det var nog några som hunnit före oss. Men en rostad macka med smörstekta trattisar blev det i alla fall :-)
Fonzie och Merino har verkligen blivit riktiga kompisar nu. De leker för fullt, helst på morgonen och på kvällen... Ni som känner Fonzie vet att han inte är så glad i att leka med andra hundar, han leker helst med människor han känner. Att ligga nära någon annan hund eller (gud förbjude!) tugga på ben och låta en annan hund vara i närheten finns inte på kartan. Men det finns ett undantag numera...
När man inte får gå så långa promenader så får man hitta på andra saker. En nyhet som vi fått i butiken är DogMaze
En labyrint med två utvägar. Hunden ska med hjälp av tungan "putta" godiset till en utgång för att få tag i det. När de har hajjat vad det går ut på och kan få ut det var man än lägger det i labyrinten kan man lägga i hela matportionen.
Merino har fattat vad det går ut på och jag kan lägga godiset var som helst. Men hans lilla hjärna klarar bara några minuter än så länge.
Fonzie väntar tålmodigt på sin tur...
Jag har säkert glömt en massa saker, men förhoppningsvis så ska det inte dröja så här länge mellan inläggen...
Ja, just det. En mycket märklig sak hände förra helgen. Efter att jag stängt så släppte jag som vanligt ut hundarna på baksidan för att de skulle få kissa och då LYFTER MERINO PÅ BENET!!! Jag bara stod och gapade och frågade mina grannar från Myrorna om jag verkligen såg rätt, och det gjorde jag. Han visste nog inte riktigt vad han gjorde för det har inte hänt sen dess. Men jag var bara tvungen att ringa Karin på en gång och skoja med henne om att jag inte vill ha en hane med så stark könsdrift att han blir könsmogen vid 12 veckors ålder...
Till och med merino tycker att det är dags att jag skärper till mig...
10 veckor
11 veckor
Det är helt fantastiskt hur lättlärd och lyhörd Merino är. Jag ringde till och med Karin och frågade om hon hade tränat in "sitt" innan jag hade hämtat honom, men det sa hon att hon inte hade gjort (det är liiite skillnad från att träna cairnterrier och bullterrier kan jag meddela).
Det är svårt att inte gå för fort fram i sin träning när man har en så här lyhörd hund. jag får hela tiden påminna mig om vad det är jag ska fokusera på för att sen bygga vidare.
Det som jag koncentrerar mig på är:
- Relationen - Utan den så har man inte mycket (om ens något) att bygga vidare på
- Hantering - Klippa klor, titta tänder, kolla öron mm + all fysisk kontakt, är jag glad ska han veta det och är jag arg ska han veta det med, men även kunna förmedla lugn
- Bra - Han ska veta och ta åt sig av mitt beröm (hänger i och för sig till viss del ihop med relationen)
- Nej - Han ska veta att det ordet betyder sluta upp med det han håller på med och ta kontakt med mig för att få veta vad som är "rätt" att göra istället
- Kom - Förhoppningsvis så sitter det något sånär stabilt när trotsen (läs könsmognaden...) väl kommer
- Sitt - Ett bra kommando som jag tycker är lätt att börja med och bygga vidare på och som man dessutom har stor nytta av i vardagen.
Kommer gör han nu nästan alltid även om jag inte gör mig rolig eller springer åt andra hållet. Med sittet har vi kommit så pass långt att han sitter framför mig och håller ögonkontakt oavsett om jag har händerna framför, bakom eller hängande vid sidan med godis i :-)
Jag har även börjat "nosa" lite på fotgåendet med hjälp av att använda handen med godis som en "joystick", men jag har inte lagt till något kommando här än. Vill mest bara få in positionen.
Apportering lägger jag inte ner så mycket tid på, det kommer in i vår lek än så länge. Här har han hittat en plastpåse som han stolt vill visa mig...
Jag har ju det så lyxigt att jag kan ta med mig båda hundarna till jobbet, och när man jobbar i en djuraffär så kommer det ju både människor och hundar dit. Så jag har frågat en del av mina stammisar ifall jag får utnyttja dem lite för att träna på att Merino INTE får gå fram till dem och hälsa. Det har de mer än gärna ställt upp på även om de tycker att jag är elak som inte låter dem hälsa på honom ;-) När jag släpper ut honom så går han lös och även om han väääldigt gärna vill gå fram så har hittills lyssnat varje gång jag säger nej och kallar honom till mig, detta funkar även hemma på gården och i skogen, med eller utan koppel. Ibland får han givetvis hälsa, men bara om han sitter ner och låter de som vill hälsa komma fram till honom.
Jag är fullt medveten om att det kanske inte kommer att vara lika enkelt när könsmognad och den egna viljan blir större. Men fram till dess så tänker jag rida på den här lätta vågen och skryta om hur duktig han är :-)
Jag har ju tagit med mig hundarna till göteborg med. Var tvungen att köpa en bilbur så att båda hundarna åker säkert. Nu kanske ni undrar varför jag åker till Göteborg för att köpa bilbur när jag jobbar i en djuraffär? De burar som vi har hemma passar inte i min bil och det hade inte lönat sig att ta hem en bur till mig själv. Och jag vill ju inte gynna mina konkurrenter, så då åker jag hellre till en kollega i Göteborg och passar samtidigt på att hälsa på några vänner. Så nu åker båda hundarna säkert i en MIM-bur
På jobbet finns även Linn´s HundTrim och Spa (kika gärna in på hennes facebooksida), så när Merino var 11 veckor passade jag på att låna hennes lokal för att bada, föna, klippa klorna och rensa öronen. Allt gick bra även om fönen var väldigt konstig och lite läskig, men när man fick godis samtidigt så gick det snabbt över
Jag går fortfarande med dem en och en.Merino kan ju inte gå så långt i snabbt tempo än och Fonzie behöver sin motion. Men i lördags ringde jag mamma och frågade om hon ville följa med till skogen och plocka svamp efter att jag stängt butiken. Så vi var ute i lite mer än en timme, hundarna ÄLSKADE det verkligen. De sprang fram och tillbaka mellan oss och lekte för fullt och Merino undersökte den "nya" skogen. Kameran låg där hemma så inga härliga skogskort har jag att bjuda på :-(
Tyvärr blev det inte så mycket svamp som jag hade hoppats på, vi mötte till och med fler svampjägare i skogen, så det var nog några som hunnit före oss. Men en rostad macka med smörstekta trattisar blev det i alla fall :-)
Fonzie och Merino har verkligen blivit riktiga kompisar nu. De leker för fullt, helst på morgonen och på kvällen... Ni som känner Fonzie vet att han inte är så glad i att leka med andra hundar, han leker helst med människor han känner. Att ligga nära någon annan hund eller (gud förbjude!) tugga på ben och låta en annan hund vara i närheten finns inte på kartan. Men det finns ett undantag numera...
När man inte får gå så långa promenader så får man hitta på andra saker. En nyhet som vi fått i butiken är DogMaze
Jag har säkert glömt en massa saker, men förhoppningsvis så ska det inte dröja så här länge mellan inläggen...
Ja, just det. En mycket märklig sak hände förra helgen. Efter att jag stängt så släppte jag som vanligt ut hundarna på baksidan för att de skulle få kissa och då LYFTER MERINO PÅ BENET!!! Jag bara stod och gapade och frågade mina grannar från Myrorna om jag verkligen såg rätt, och det gjorde jag. Han visste nog inte riktigt vad han gjorde för det har inte hänt sen dess. Men jag var bara tvungen att ringa Karin på en gång och skoja med henne om att jag inte vill ha en hane med så stark könsdrift att han blir könsmogen vid 12 veckors ålder...
måndag 29 augusti 2011
Ny på jobbet!
Oj oj oj! Vilken hund jag har fått!
Allt har gått som en dans sen vi kom hem. Första natten hemma hos mig var han helt tyst, inte ett enda litet pip. Fonzie som inte tycker om att ligga nära andra hundar la sig först vid mina fötter, men efter en liten stund gick han och la sig vid Merinos huvud. Tror ni att mitt hjärta smälte eller... :)
På söndagen åkte vi till en gräsplan intill skogen så de fick rasta sig och springa lite. Sen kom mina föräldrar hem och hälsade på. De fick sig en smärre chock då de inte visste att jag hade köpt hund. De har inte riktigt samma intresse för hund som jag och har väl inte riktigt haft förståelse för det heller, så därför valde jag att inte säga något förrän jag hämtat hem honom.
Det blev lite gnäll och några förmaningar, men jag är ju faktiskt vuxen och har varit det i ganska många år så jag gör ju som jag vill med mitt liv. Döm om min förvåning när det visar sig idag att de vänt som på en femöring och ringer på morgonen och vill veta hur natten har gått. Som om det inte var nog så ringde de strax innan jag skulle stänga butiken och frågade om de fick komma och kela lite med Merino :) De har redan börjat ringa runt till tjocka släkten och berätta om deras nya "barnbarn" ;)
Idag var alltså första dagen på jobbet för lilla Merino. Jag har hundarna i fikarummet, innan har jag bara haft en liten grind så att de inte kan gå ut i butiken, men nu stänger jag glasdörren så att det ska bli lugn och ro och kunderna får inte hälsa på honom nu den första tiden. Detta för att han ska lära sig passivitet redan från början och dessutom vill jag inte bygga upp en förväntan på att få hälsa på allt och alla.
När det var dags för öppning och de helt plötsligt blev ensamma var det lite protester i ca 10 min. Jag tror att han ungefär så här: HJÄLP! DET ÄR JU INTE TILLÅTET MED BARNARBETE I SVERIGE!
Sen tittade han på storebror som inte verkade bry sig alls och gick och la sig, och sov nästan hela dagen... Bara en enda gång blev det en liten olycka på tidningen, men under hela dagen var jag ute med honom så fort det blev lite tid över. Vi får väl se om det går lika smidigt resten av veckan...
Efter jobbet så kom ju mina föräldrar och hälsade på, men de fick snällt vänta utanför tills jag var klar och följde sedan med på en liten rastningsrunda. Ni ska inte tro att jag fick hålla i nåt koppel...
Sen åkte jag och hundarna till skogen. Fonzie fick vänta i bilen medan jag tog med Merino ut i skogen för att träna ostört på lite inkallning. Det var inte helt lätt då han sprang vid mina ben hela tiden... Så det var bara att byta taktik och lägga tid på vår relation istället med lek mys och godis :)
Efter det satte jag in honom i bilen och tog ut Fonzie på en lite längre runda. Jag tycker att det är ganska viktigt att de båda får lite ensamtid med mig. När jag kom tillbaka låg Merino helt tyst i bilen. Sen fick de springa lite tillsammans på en gräsplätt.
Nu ligger de med varsin tjurmuskel och knaprar på var sitt håll i vardagsrummet och snart är det dags för att sova.
Jag har sen dag ett frågat mig själv om det verkligen kan vara så här smidigt att ha valp. Jag tänker hela tiden att imorgon så kommer det nog ett litet bakslag för det kan bara inte vara så här lätt.
Så ett STORT TACK till Karin för världens finaste lilla vovve! Merino har blivit gårdens gullunge, men det går ju bara inte att motstå en sån godisbit ;)
Bilder kommer så fort jag laddat min kamera. Måste verkligen bli bättre på att föreviga våra upplevelser.
Allt har gått som en dans sen vi kom hem. Första natten hemma hos mig var han helt tyst, inte ett enda litet pip. Fonzie som inte tycker om att ligga nära andra hundar la sig först vid mina fötter, men efter en liten stund gick han och la sig vid Merinos huvud. Tror ni att mitt hjärta smälte eller... :)
På söndagen åkte vi till en gräsplan intill skogen så de fick rasta sig och springa lite. Sen kom mina föräldrar hem och hälsade på. De fick sig en smärre chock då de inte visste att jag hade köpt hund. De har inte riktigt samma intresse för hund som jag och har väl inte riktigt haft förståelse för det heller, så därför valde jag att inte säga något förrän jag hämtat hem honom.
Det blev lite gnäll och några förmaningar, men jag är ju faktiskt vuxen och har varit det i ganska många år så jag gör ju som jag vill med mitt liv. Döm om min förvåning när det visar sig idag att de vänt som på en femöring och ringer på morgonen och vill veta hur natten har gått. Som om det inte var nog så ringde de strax innan jag skulle stänga butiken och frågade om de fick komma och kela lite med Merino :) De har redan börjat ringa runt till tjocka släkten och berätta om deras nya "barnbarn" ;)
Idag var alltså första dagen på jobbet för lilla Merino. Jag har hundarna i fikarummet, innan har jag bara haft en liten grind så att de inte kan gå ut i butiken, men nu stänger jag glasdörren så att det ska bli lugn och ro och kunderna får inte hälsa på honom nu den första tiden. Detta för att han ska lära sig passivitet redan från början och dessutom vill jag inte bygga upp en förväntan på att få hälsa på allt och alla.
När det var dags för öppning och de helt plötsligt blev ensamma var det lite protester i ca 10 min. Jag tror att han ungefär så här: HJÄLP! DET ÄR JU INTE TILLÅTET MED BARNARBETE I SVERIGE!
Sen tittade han på storebror som inte verkade bry sig alls och gick och la sig, och sov nästan hela dagen... Bara en enda gång blev det en liten olycka på tidningen, men under hela dagen var jag ute med honom så fort det blev lite tid över. Vi får väl se om det går lika smidigt resten av veckan...
Efter jobbet så kom ju mina föräldrar och hälsade på, men de fick snällt vänta utanför tills jag var klar och följde sedan med på en liten rastningsrunda. Ni ska inte tro att jag fick hålla i nåt koppel...
Sen åkte jag och hundarna till skogen. Fonzie fick vänta i bilen medan jag tog med Merino ut i skogen för att träna ostört på lite inkallning. Det var inte helt lätt då han sprang vid mina ben hela tiden... Så det var bara att byta taktik och lägga tid på vår relation istället med lek mys och godis :)
Efter det satte jag in honom i bilen och tog ut Fonzie på en lite längre runda. Jag tycker att det är ganska viktigt att de båda får lite ensamtid med mig. När jag kom tillbaka låg Merino helt tyst i bilen. Sen fick de springa lite tillsammans på en gräsplätt.
Nu ligger de med varsin tjurmuskel och knaprar på var sitt håll i vardagsrummet och snart är det dags för att sova.
Jag har sen dag ett frågat mig själv om det verkligen kan vara så här smidigt att ha valp. Jag tänker hela tiden att imorgon så kommer det nog ett litet bakslag för det kan bara inte vara så här lätt.
Så ett STORT TACK till Karin för världens finaste lilla vovve! Merino har blivit gårdens gullunge, men det går ju bara inte att motstå en sån godisbit ;)
Bilder kommer så fort jag laddat min kamera. Måste verkligen bli bättre på att föreviga våra upplevelser.
lördag 27 augusti 2011
Merino
Så har det äntligen hänt!
Merino Har fått flytta hem till mig :-)
Det var nog den längsta dagen på jobbet på länge. Direkt efter stängning åkte jag och hämtade honom. Elin fick följa med mig så att fick sällskap hela vägen hem.
Allt har hittills gått oförskämt bra, han sov nästan hela vägen hem. På vägen hem stannade vi till vid hundbadet så att Fonzie och han fick hälsa på varandra. Det var helt odramatiskt och båda skötte sig exemplariskt :)
Nu får vi se om även natten går lika smärtfritt...
Bilder kommer så fort jag laddat min kamera.
Merino Har fått flytta hem till mig :-)
Det var nog den längsta dagen på jobbet på länge. Direkt efter stängning åkte jag och hämtade honom. Elin fick följa med mig så att fick sällskap hela vägen hem.
Allt har hittills gått oförskämt bra, han sov nästan hela vägen hem. På vägen hem stannade vi till vid hundbadet så att Fonzie och han fick hälsa på varandra. Det var helt odramatiskt och båda skötte sig exemplariskt :)
Nu får vi se om även natten går lika smärtfritt...
Bilder kommer så fort jag laddat min kamera.
måndag 8 augusti 2011
Valpar, fest och träning
Nu var det ett tag sen jag skrev här.
Mycket har hänt. Det har varit besök hos valpen, överrasknings fest för en kompis och träning med Fonzie. Jag ska försöka sammanfatta allt med ett inte allt för långt inlägg.
Vi tar det från början.
Förra söndagen bar det av till Hulevalla och Kennel Håll Fast. Jag hade med mig Ulrika som resesällskap (tack snälla du som följde med!). Vi kom fram ganska sent då vi körde helt (!) fel, hennes gps i telefonen visade oss på avigvägar ett antal gånger... Men till slut kom vi fram och kastade oss in i valphagen det första vi gjorde :-)
Kameran gick varm, men här kommer ett litet urval av alla bider jag tog
Tack Karin för fikat och för att du inte slängde ut oss trots att vi kanske stannade liiite för länge ;-)
På måndagen var det dags för överraskningsfest för en av mina bästa vänner. Hon tänker alltid på att alla runt omkring henne ska ha det bra och överraskar alltid alla andra med småsaker, så nu tyckte jag att det var på tiden att hon själv fick sig en liten överraskning.
Hon väntar sitt första barn så då tänkte jag att en babyshower blir ju perfekt :-) Det var inte helt lätt att först hitta en dag som de flesta kunde komma på (specielt med tanke på att en av dem skulle komma ända från Stockholm) och sen försöka lura hem henna till mig.
Det blev väldigt lyckat, hon misstänkte inte någonting och dessutom fick hon ju massa presenter till bebisen
Senare i veckan var jag uppe på klubben och tränade med Fonzie. Vi koncentrerade oss på hans ingångar. Det börjar sakta men säkert att gå bättre.
Vi körde även liten budföring. Det tycker han verkligen är skitkul, han sätter svansen som i en krok som ser ut att "putta på" bakifrån. Det ser inte klokt ut, så det är svårt att inte skratta åt honom :-)
Sen tyckte Ulrika att det var en bra idé att sätta ihop en agilitybana som hon tyckte att JAG skulle springa. Jag har ju berättat om min helt urkassa koordinationsförmåga tidigare... Men det gick riktigt bra, där ser man vad man kan lära sig med duktiga människor runt sig.
Sen körde även hon honom. Vilken jäkla fart hon fick upp honom i! Det jag måste träna mer på i agilityn är tunnelingångar och min kondition. Om svetten riktigt rinner på en efter 12 hinder så kanske det är dags att ta itu med sin egen träning...
Jag kanske ska förklara varför jag inte tävlat med min 8 åriga hund förrän nu. Det är helt enkelt så att det jobbet jag hade innan inte gav något utrymme för tävling då de oftast är på helger eller kvällar. Jag och Fonzie har aldrig blivit något tävlingsekipage, men vi har alltid tränat för att det är kul.
Med Merino (nya valpen) så är planen att tävla destomer, i vad får vi se men jaktprov är nog det som jag satsar mest på.
Så därför tänkte jag att jag skulle få lite tävlingsrutin innan. Fonzie har ju alltid fått vara min lilla försökskanin, så då får han vara det nu med :-)
Mycket har hänt. Det har varit besök hos valpen, överrasknings fest för en kompis och träning med Fonzie. Jag ska försöka sammanfatta allt med ett inte allt för långt inlägg.
Vi tar det från början.
Förra söndagen bar det av till Hulevalla och Kennel Håll Fast. Jag hade med mig Ulrika som resesällskap (tack snälla du som följde med!). Vi kom fram ganska sent då vi körde helt (!) fel, hennes gps i telefonen visade oss på avigvägar ett antal gånger... Men till slut kom vi fram och kastade oss in i valphagen det första vi gjorde :-)
Kameran gick varm, men här kommer ett litet urval av alla bider jag tog
På måndagen var det dags för överraskningsfest för en av mina bästa vänner. Hon tänker alltid på att alla runt omkring henne ska ha det bra och överraskar alltid alla andra med småsaker, så nu tyckte jag att det var på tiden att hon själv fick sig en liten överraskning.
Hon väntar sitt första barn så då tänkte jag att en babyshower blir ju perfekt :-) Det var inte helt lätt att först hitta en dag som de flesta kunde komma på (specielt med tanke på att en av dem skulle komma ända från Stockholm) och sen försöka lura hem henna till mig.
Det blev väldigt lyckat, hon misstänkte inte någonting och dessutom fick hon ju massa presenter till bebisen
Senare i veckan var jag uppe på klubben och tränade med Fonzie. Vi koncentrerade oss på hans ingångar. Det börjar sakta men säkert att gå bättre.
Vi körde även liten budföring. Det tycker han verkligen är skitkul, han sätter svansen som i en krok som ser ut att "putta på" bakifrån. Det ser inte klokt ut, så det är svårt att inte skratta åt honom :-)
Sen tyckte Ulrika att det var en bra idé att sätta ihop en agilitybana som hon tyckte att JAG skulle springa. Jag har ju berättat om min helt urkassa koordinationsförmåga tidigare... Men det gick riktigt bra, där ser man vad man kan lära sig med duktiga människor runt sig.
Sen körde även hon honom. Vilken jäkla fart hon fick upp honom i! Det jag måste träna mer på i agilityn är tunnelingångar och min kondition. Om svetten riktigt rinner på en efter 12 hinder så kanske det är dags att ta itu med sin egen träning...
Jag kanske ska förklara varför jag inte tävlat med min 8 åriga hund förrän nu. Det är helt enkelt så att det jobbet jag hade innan inte gav något utrymme för tävling då de oftast är på helger eller kvällar. Jag och Fonzie har aldrig blivit något tävlingsekipage, men vi har alltid tränat för att det är kul.
Med Merino (nya valpen) så är planen att tävla destomer, i vad får vi se men jaktprov är nog det som jag satsar mest på.
Så därför tänkte jag att jag skulle få lite tävlingsrutin innan. Fonzie har ju alltid fått vara min lilla försökskanin, så då får han vara det nu med :-)
lördag 30 juli 2011
Momentträning
Efter jobbet idag åkte jag och Ulrika upp till JBK för att träna med våra hundar. Hon agility och jag lydnad. Jag tänkte starta i ettan innan vintern med honom.
Egentligen så är vi nog ganska klara men det är ganska mycket som måste finslipas för att vi ska ha en chans att plocka 10:orna. Bl.a måste jag jobba bort en del dubbelkommandon som jag inte visste att jag gjorde förrän en vän påpekade dem för några veckor sedan...
Det vi måste jobba på är:
För ca ett år sedan kom jag med i en privat träningsgrupp, men tyvärr har den splittrats av olika skäl. När jag kom dit första gången och skulle visa vårt fotgående började jag leka med min hund och drev upp honom i varv för att sedan visa hur duktiga vi var! Då frågade han mig varför jag frågade min hund om lov för att få träna tillsammans med honom? Jag blev helt ställd och frågade vad han menade.
Efter det fick vi enbart jobba på att han skulle ta kontakt. Han backade bandet rejält och vi fick i princip börja om på nytt. Idag får jag ofta höra komplimanger för att han är så kontaktsökande :)
Så med hans ord i bakhuvudet försöker jag nu jobba bort våra olater.
Idag bestämde jag mig för att enbart träna ingångar och apport.
Nu i efterhand så kommer jag nog inte att välja två så koncentrationskrävande moment att fokusera på under ett träningspass. Hade jag inte gjort det så hade vi kanske uppnått ett ännu bättre resultat. Men men, det är lätt att vara efterklok...
Tiden bara flög iväg idag. När jag trodde att det gått 15 min så hade vi tränat i 30 min. Så jag valde att bryta där och tog några hinder på agilitybanan för att avsluta med lite lek och fart.
Ju mer jag tränar med min gammelhund så längtar jag mer efter att få hem min nya valp. Jag älskar min lilla skit över allt annat, men det ska bli så himla kul att få börja om med en liten valp. Jag hoppas bara att jag inte kommer att göra om samma missar, utan att jag istället lärt mig av dom. Dessutom kommer det att bli väldigt annorlunda för mig att träna en hund som har en naturlig vilja att vara sin förare till lags istället för en terrier som tror att han vet bäst ;)
Men vem vet, även om jag inte tror det, så kanske jag får en flatcoted som är helt otroligt utåtriktad... Men då får jag väl se det som en utmaning :)
Egentligen så är vi nog ganska klara men det är ganska mycket som måste finslipas för att vi ska ha en chans att plocka 10:orna. Bl.a måste jag jobba bort en del dubbelkommandon som jag inte visste att jag gjorde förrän en vän påpekade dem för några veckor sedan...
Det vi måste jobba på är:
- Ingångar
Han sätter sig fortfarande snett ibland och det blir ett dk efter inkallning och hopp - Snabbare läggande under gång
- Språngmarsh
Avståndet blir luftigare och han halkar gärna efter något - Mina vändningar i linförigheten
Jag vänder för snabbt efter kommando och lite för sakta i själva svängen så han sätter sig - Apporten
Det är inte självklart att han tar den - Att han inte ska sätta sig innan jag ber om det i ställande och liggande
För ca ett år sedan kom jag med i en privat träningsgrupp, men tyvärr har den splittrats av olika skäl. När jag kom dit första gången och skulle visa vårt fotgående började jag leka med min hund och drev upp honom i varv för att sedan visa hur duktiga vi var! Då frågade han mig varför jag frågade min hund om lov för att få träna tillsammans med honom? Jag blev helt ställd och frågade vad han menade.
Efter det fick vi enbart jobba på att han skulle ta kontakt. Han backade bandet rejält och vi fick i princip börja om på nytt. Idag får jag ofta höra komplimanger för att han är så kontaktsökande :)
Så med hans ord i bakhuvudet försöker jag nu jobba bort våra olater.
Idag bestämde jag mig för att enbart träna ingångar och apport.
Nu i efterhand så kommer jag nog inte att välja två så koncentrationskrävande moment att fokusera på under ett träningspass. Hade jag inte gjort det så hade vi kanske uppnått ett ännu bättre resultat. Men men, det är lätt att vara efterklok...
Tiden bara flög iväg idag. När jag trodde att det gått 15 min så hade vi tränat i 30 min. Så jag valde att bryta där och tog några hinder på agilitybanan för att avsluta med lite lek och fart.
Ju mer jag tränar med min gammelhund så längtar jag mer efter att få hem min nya valp. Jag älskar min lilla skit över allt annat, men det ska bli så himla kul att få börja om med en liten valp. Jag hoppas bara att jag inte kommer att göra om samma missar, utan att jag istället lärt mig av dom. Dessutom kommer det att bli väldigt annorlunda för mig att träna en hund som har en naturlig vilja att vara sin förare till lags istället för en terrier som tror att han vet bäst ;)
Men vem vet, även om jag inte tror det, så kanske jag får en flatcoted som är helt otroligt utåtriktad... Men då får jag väl se det som en utmaning :)
söndag 24 juli 2011
Spårning
En av anledningarna till att jag startade upp den här bloggen var att ge mig själv en spark i rumpan för att ta tag i min träning med Fonzie, men framför allt för skriva upp mål med träningen med valpen. Det kommer att fungera som en påminnelse för mig själv av vad det är jag vill uppnå och för att hålla mig till min plan (även om den säkert kommer att ändras lite på vägen).
Med Fonzie så tränar jag i huvudsak lydnad och spår. Spårandet har tyvärr hamnat lite i skymundan, men idag så var det dags.
SPÅRET
Jag åkte upp till Åsasjön och gick ett spår på ca 400m med både raksträckor, rundningar av träd och över två små och en stor stig med ett stopp med belöning på mitten. Vi tränar inte för tävling utan för att han tycker att det är det roligaste som finns, därför har jag aldrig brytt mig om att ha markeringspinnar i spåret. Han är heller inte ett dugg föremålsintresserad, men snusdosor med godis i fungerar kanonbra :)
Efter att spåret var lagt gick vi milen, så det blev en liggtid på 2 timmar och 15 min. Han är vanligtvis väldigt het på spår så det var bara bra att det fick ligga länge. Men trots det så var han ganska ivrig.
Jag tvingade min kompis Ulrika att gå med bakom och läsa spårkartan. Mitt största problem i spåret är att jag inte litar på hunden och tror att jag inte har gått dit hunden vill... Så jag ska nog vara väldigt tacksam över att min hund fortfarande tycker att det är skitkul.
I och med att han var så ivrig blev det lite flackigt. Jag fick stanna ca 5 gånger så att han självmant kom tillbaka i rätt spår. Men Ulrika fick nog säga till mig 3 gånger att lita på hunden och låta honom göra sitt jobb!
Med tanke på att det nog är lite mer än ett år sedan vi spårade så är jag jättenöjd med honom.
HEMLÄXA
Efter dagens träning och långpromenad har jag en riktigt trött liten hund som gjort sig väl förtjänt av sin grisknorr :)
Med Fonzie så tränar jag i huvudsak lydnad och spår. Spårandet har tyvärr hamnat lite i skymundan, men idag så var det dags.
SPÅRET
Jag åkte upp till Åsasjön och gick ett spår på ca 400m med både raksträckor, rundningar av träd och över två små och en stor stig med ett stopp med belöning på mitten. Vi tränar inte för tävling utan för att han tycker att det är det roligaste som finns, därför har jag aldrig brytt mig om att ha markeringspinnar i spåret. Han är heller inte ett dugg föremålsintresserad, men snusdosor med godis i fungerar kanonbra :)
Efter att spåret var lagt gick vi milen, så det blev en liggtid på 2 timmar och 15 min. Han är vanligtvis väldigt het på spår så det var bara bra att det fick ligga länge. Men trots det så var han ganska ivrig.
Jag tvingade min kompis Ulrika att gå med bakom och läsa spårkartan. Mitt största problem i spåret är att jag inte litar på hunden och tror att jag inte har gått dit hunden vill... Så jag ska nog vara väldigt tacksam över att min hund fortfarande tycker att det är skitkul.
I och med att han var så ivrig blev det lite flackigt. Jag fick stanna ca 5 gånger så att han självmant kom tillbaka i rätt spår. Men Ulrika fick nog säga till mig 3 gånger att lita på hunden och låta honom göra sitt jobb!
Med tanke på att det nog är lite mer än ett år sedan vi spårade så är jag jättenöjd med honom.
HEMLÄXA
- LITA PÅ HUNDEN!!!
- Låta andra lägga spår åt mig ibland (då har jag ju inget annat val än att lita på min hund)
- Lägg minst ett spår i månaden
Efter dagens träning och långpromenad har jag en riktigt trött liten hund som gjort sig väl förtjänt av sin grisknorr :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)