Nörd?

Jo, de här två senaste dagarna har jag verkligen varit en riktig hundnörd!
Igår åkte jag till Gislaved efter jobbet för att träffa Ulrika som bor där under veckorna, för att träna lite lydnad. Egentligen åkte jag inte ner enbart för det ändamålet, vi har beställt kläder från HM och en tröja som jag beställde insåg jag var alldeles för stor så för att få rätt storlek så snabbt som möjligt åkte jag ner och lämnade den till henne. Men varför inte förena nytta med nöje.
Vi träffades vid en upplyst park och gick till en liten gräsplätt där jag enkelt kunde binda upp den hund jag inte tränade. Det var första gången Merino fick stå uppbunden och titta på när jag tränade med Fonzie, men han skötte sig.
Fonzie var tokladdad :-) Vi körde igenom lydnadsklass 1 momenten (utom hoppet, fanns inget att hoppa över). Det gick riktigt bra. Bara några småsaker som behöver finslipas, så nu börjar det bli dags att leta tävlingar.
Sen var det Merinos tur.
Vi busade mest och tränade på sitt. Jag vill att han ska sitta rakt framför mig och ha ögonkontakt. Han är så himla duktig, men man märker att han inte kan koncentrera sig så länge. Vips så flyger det förbi ett löv, och då måste man ju faktiskt titta efter vart det tar vägen ;-) men han sitter kvar :-)
Vi körde även lte inkallning i koppel. När han sitter framför mig springer jag baklänges och ropar på honom. Detta tycker han är jättekul, speciellt om matte "ramlar" baklänges så att man kan få klättra på henne och bita lite i håret... :-)
Sen var det Ulrikas tur. Även hennes lilla puli Atlas var riktigt duktig.
Efter det körde vi lite budföring med Fonzie. Han sprang verkligen som det var eld i baken på honom, några riktigt fina ingångar blev det med. Sen är det ju så typiskt mig att fortsätta träna med Fonzie. Jag tror att det blev kortslutning i hans hjärna, för helt plötsligt så betydde både stå och sitt ligg...

Idag har det ju varit helt fantastiskt väder! Jag var ganska bitter på jobbet över att jag var fast inomhus och inte ute i skogen. Så jag skickade iväg ett sms till mina hundvänner och frågade om någon var sugen på att träna efter jobbet.
Det var ingen som nappade den här gången, men sen kom en av mina stammisar in som jag aldrig tränat med förut. Så jag frågade henne om hon hade lust att hitta på något med hundarna efter jobbet. Och det hade hon :-) Både hon och jag var sugna på att spåra.
Sagt och gjort. Vi träffades i skogen kl 19:30, så det hade redan börjat skymma, men hundnördar som vi är så lät vi minsann inte det stoppa oss.
Johanna la två kortare spår till sin hund och ett långt till mig och Fonzie. Om någon annan går spåret så har jag ju ingen aning om vart det går, så då blir jag ju tvungen att lita på min hund.
Jag la även ett godisspår till Merino. Det var ca 5m långt med en 90 gradersvinkel som fortsatte ca 3m. Det var ju hans första spår så jag gick direkt och hämtade honom. De första 3 korvbitarna fick jag visa honom men sen upptäckte hans lilla nos att det fanns mer att hämta på backen, han tog till och med vinkeln! Sen blev det lite sitt träning och "följa handen" fotgående.
Sen var det Johannas Pajas tur att gå sina spår. Det andra spåret gick jag med bakom. Det var första gången som han hade en sådan störning, men han var helt oberörd av det.
Sen var det Fonzies tur.
Vilken fantastisk spårare han är! Det var riktigt mörkt när vi gick spåret. Jag hade som tur var Johanna med mig bakom, annars hade jag nog som vanligt inte litat på honom och gått vilse. Två gånger tappade han spåret men gick som en cirkel tills han kom tillbaka i spårkärnan. Han hade ett enormt driv framåt hela tiden så det gick undan och några grenar piskade mig i ansiktet...Eftersom vi knappt såg något och nästan inte hittade tillbaka till stigen så såg vi ut därefter när vi kom tillbaka till bilarna. Vi hade nog halva skogen med oss i våra hår och mina byxor får åka raka vägen ner i tvättsäcken.
Det var första gången som jag spårat i totalt mörker. Men vad kul det var! Fast jag kommer nog aldrig att göra det ensam. Om jag går själv i skogen när det är mörkt så börjar jag tro på både spöken och troll... Så det är ganska skönt att bo i stan då...

Idag hade jag för en gångs skull med mig kameran, men givetvis så hade jag glömt ladda den. En liten tröst är att det var ganska mörkt, så det hade nog inte blivit bra bilder i alla fall...

Nu sitter jag och njuter av min andra kopp te och har unnat mig en ostmacka och en chokladboll! Hundarna har gnagt upp var sin tjurmuskel och ligger nu och sover, så även jag ska börja leta mig till sängen.

God natt!