Igår efter jobbet så åkte jag till västersjön för att gå en liten promenad med hundarna i skogen. När vi gått en bit kommer vi fram till ett industriområde som är under uppbyggnad. Där låg det några högar med stockar, lite plåtar och några upp och nedvända soffor (?). Perfekt miljöträning tänkte jag.
Hundarna fick klättra över sofforna och gå över plåtarna (det var inga vassa kanter som de kunde skada sig på), Fonzie hoppade och skuttade glatt över, Merino tyckte att det var väldigt konstigt att behöva klättra på sofforna, men han gjorde det med lite hjälp från mig. Plåtarna var inga problem för någon av dem. När det var dags att gå över stockarna så tänkte jag att det var bäst att kolla att det var stabilt, och det verkade det vara när jag tog i med händerna. Fonzie hoppade upp utan att tveka, men han är ju ganska van vid att vi gör så här när tillfälle ges. För att hjälpa Merino så klättrade jag upp på en av stockarna, men i och med att jag väger något mer än hundarna (hur mycket tänker jag INTE avslöja) så ramlade en av stockarna över min fot och klämded fast min stortå. Jag fick verkligen inte ut foten och när jag försökte lyfta stocken så ramlade en till över. Efter några inte så fina ordramsor så fick jag till slut loss foten och gick vidare till den mindre högen med stockar. Nu har jag en röd och öm stortå :(
Senare på kvällen kom Elin, som var med och hämtade Merino, och hennes pojkvän förbi för att få pussa lite på vovvarna. Det blev både kel och lite bus :)
Jag har ju i ett annat inlägg skrivit om att jag tidigare var med i en träningsgrupp som av olika anledningar splittrades. Gruppen har nu satt igång igen, men den ser inte riktigt ut som då. När jag fick veta det ringde jag han som håller i den och tiggde och bad om att få vara med, och det fick jag :)
Idag var första gången som vi kunde vara med. Vi spårade och tränade lydnad. Här kommer lte bilder från dagen.
Jag är riktigt nöjd med dagens träning! Även om jag fick lite bassning av Lasse (tyvärr så måste jag erkänna att jag förtjänade det), men hur ska man kunna utvecklas om man bara får höra hur duktig man är?
Mina underbara hundar har varit jätteduktiga, men jag har fått lite hemläxa. Jag MÅSTE öva på mitt fotgående. Av någon konstig anledning blir jag stel, hattig och ryckig i min gång och som följd har jag inte koll på hunden... Så det är bara att ta några djupa andetag och koncentrera mig mer på hunden.
Jag har även lagt till två punkter på min prioriteringslista med Merinos träning.
Kontakt, kontakt, kontakt! Och mer lek med föremål och mindre godis.
Kontakten är inte dålig, men kan alltid bli bättre!
Han bär väldigt gärna på något efter att vi har varit ute en snabbis för att kissa som belöning för att han har varit duktig. Så jag försöker alltid ha något med mig till honom, det har hittills blivit rullen med bajspåsar, dummie, kopplet och en tesked... Men när jag kastar iväg dummien så springer han efter den men tappar ofta intresset då det finns något annat som är mer intressant att lukta på.
Så där kommer läxan med att leka mer med föremål in.
Jag är inte speciellt orolig för att det inte sitter ordentligt än. Han är ju inte så gammal och dessutom har jag väldigt kompetenta personer runt mig som hjälper mig på traven. Så på valpträffen hos mamma Karin kommer jag bombadera henne med frågor!
